Lite betong-grädde

If you don't know, now you now

Austin/Jag v Mini me/koalan

Austin Powers v Mini Me
1.08 - 1.16 var klippet som rullade om och om igen i mitt huvud.

Monday Night Footy!

Äntligen fick(pallade) jag gå på rugby marre.
Det var faktist, trots en relativt medioker match(Brisbane torskade med 4) en väldigt trevlig upplevelse.
Arenan funkar som något av en landsarena och var väldigt fin. Den var mäktigare än vad jag hade väntat, nu är jag långt ifrån en veteran av sådana här evenemang. Jag tror att den enda gången som jag varit på sportevenemang innan har varit Sverige-Jamaica på Råsunda(det var förresten första gången jag såg Eddie, när han dansade på hötorget till Wailers klockan 12 på dagen typ) och det var ju inte så himla imponerande.
Suncorp Stadium har plats för 52500 och igår tror jag hälften var där men det var ändå rätt mäktigt.
Jag måste försöka skaffa en Nya Zeeland-Australien biljett nästa gång de kommer...uuacchh...*dregel*

Högra läktaren från våran kortsideplats.

Matchstart!

Kick.

Roligt. Varje gång hemmalaget gjorde en try(touchdown) smällde de först av lite fyrverkerier, satte igång den där jävla let's get it started sången(Black eyed peas) och sedan sprang den här damen ut på en vit springare med en GB-Glace flagga...Nu när jag funderar på det lite mer, var det hela lite surrealistiskt.

Det var allt som allt en rätt bra kväll, ölen var soft och inte alltför dyr och så hade de fish and chips som passar bra till öl och marre.
Tummen upp!

Idag började skolan och jag ser fram emot en termin av relativt mycket arbete vilket betyder många fler inlägg!

Aa just det:

Jag och koalan. Notera leendet på koalan...

Historien bakom det här fotot (för de 2 personerna som inte hört den än) går så här:
Jag var som sagt på det här stället där star attractionen är koalorna. För en liten penning får man hålla en sån här liten rackare i famnen och bli fotograferad tillsammans med.
Jag var där med min fransyska som är en stor fan utav de här...nallebjörns kopiorna, jag var(och är) definitivt inte lika impad av dem.
I alla fall...
När det väl var vår tur fick jag gå fram och skötaren som har hand om modellerna(koalorna) och som var hälften av min storlek som skulle försöka placera koalan i min famn(hon nådde upp precis). Till att börja med morrade koalan lite grann när så att skötaren var tvungen att justera lite på honom.
Efter en stund försökte hon igen...lite mer morrande, ok...
Försök 3: Hon klappar lite på den och placerar sen honom på min händer och för honom mot min famn, jag kan höra hur den här lilla rasistdivan fortfarande morrar...

-Jag vill bara säga, innan historien fortsätter här, att just den här koalans modellskift började precis innan jag och min tös hamnade längst fram i kön. Han hade egentligen ingen jävla anledningen att uppföra sig på det här viset, han hade precis börjat!
Det enda den här snubben gör är att äta eucalyptus hela dagen(som han får ditfluget från de bästa ställena i Australien) och sova. Lite då och då får de jobba lite på sådana här "photo shoots" i några minuter...

I alla fall:

(forts.)
Efter några sekunder i min famn slutar han morra och slapnar av.
Soft tänkte jag, han har vant sig vid mig...
Precis innan blixten från fotografens kamera lös till kände jag något i min hand som inte var där innan...just det, han hade björnat i min hand.
När Austin Powers träffar Mini Me för första gången i tvåan så börjar de slåss. I fighten spottar Mini me Austin i ansiktet vilket leder till att Austin slänger Mini me rakt in (huvud först) in i en stålpelare(se nästa inlägg). Den där scenen kördes på repeat i mitt huvud medans jag kände lorven i min hand och lillskiten i min barm. Som tur är(för hans skull) komm skötaren och tog honom ifrån mig.
Jag stirrade lite på honom och sen när på en liten gulsvart lorv som han hade placerat lite fint i min hand. Som tur är luktade det inte illa, bara starkt(de äter ju bara eucalyptus), men det var rätt svårt att få bort. Lite som olja.

Jag kan rättmättigt inte säga det här om alla koalor på stället men just den här snuvven var smuts. Riktig diva.

Holla

Lata djur

För att ta bort udden från senaste emo inlägget tänkte jag dela med mig av något som alltid är kul:

Djur.

I det här fallet lata djur. Jag lovar att 90% av djuren sov eller gäspade konstant.

All y'all look the same to me.

Kungen av alla djuren i Australien(enligt mig i alla fall). The wombat. Som en stor nallebjörn med klor. Ett sånt där djur man vill ha hemma, kolla bara på lillshunnen som sover i den ihåliga stubben. Såå gullig.

Enligt den här skylten bits wombats, och när jag frågade en utav skötarna om jag fick klappa en utav dem sa han skarpt: Nej! De bits. Det var hemskt, jag har alltid velat ha och klappa en wombat, ända sen de visade wombats på tcc.
Aja tänkte jag, man fick i alla fall se dem.
Några dagar senare överhörde jag en liten flicka säga till hennes farsa eller något att hon fått klappa wombats när hon varit på zoo någonstans...Jag tappade hakan och har inte slutat gråta sen dess.

En känguru.

Så här ser de ut när de sitter och softar.
Om det någonsin funnits en anledning till att skaffa svans, så är det här den.

En tupplur bland kängururna. Bilden vart inte lika cool som den skulle eftersom man inte ser att jag är omringad av dem på båda sidorna, men ni hajar vad jag försöker visa.

Min fransyska.
Notera hur långa(höga) kängurur blir när de står på bakbenen.
Över 2 jävla meter!!

Våran adopterade emu(Hussein, efter Saddam). Bästa snuvven i parken, han åt allt vi gav honom och var väldigt vänlig och väluppfostrad. Bra folk helt enkelt, fast fågel, lite mindre enkelt. Eller något.

En vit dingo

Lite ödlor.

Now I reckon you folks don' seen all there is too see round here...na' y'all best scoot home before them caayotes star' hunin.
Y'all come back now y'hear!

Ps. Rolig grej. I butiken där man hämtade upp sina koalaporträtt (som jag kommer lägga upp här senare) hade de bilder på en massa kändisar som besökt stället och tagit egna foton med koalorna. Fergie, Janet Jackson osv. Där uppe fanns också en bild på en grupp av 2 svarta manliga hip hopare som stod runt en tjej och under där namnen var stod det G-unit. Roliga var att det inte var någon endaste G-unit medlem med på fotot, men ändå stod de där uppe bland kändis fotona. Tydligen några shajsters som lyckats lura någon att de var G-unit medlemmar, och därmed antagligen fått posera gratis med koalor. Rooligt.

EMO!

Aaa vafan det här med skype och webcam och hela det tjafset är ju för fagerlund en välsignelse samtidigt som det är en förbannelse.
För över en vecka sen åkte min Fransyska hem(till Frankrike...duh!). Det första jag gjorde när hon åkt var att införskaffa en webcam tillsammans med en tillhörande mic/hörlurskombo för att, ja nu när hon är borta kanske jag kan stilla min saknad genom att tala med henne över internet samtidigt som jag ser henne. Naiv som man är tror man ju att det ska få tiden att gå lite fortare...att det faktum att jag kan se henne kommer göra saknade lite lättare att uthärda.

Nu blir det ju inte riktigt så.

Vad man får istället är en förlängd "brev effekt"(ett uttryck jag myntat själv vill jag tillägga)
Vad är då denna sk breveffekt kan du fråga dig?
Tänk dig det här scenariot(ersätt man med jag):

Tänk dig att du går runt där hemma och plötsligt dimper det ner ett brev, eller vykort i din brevlåda från någon du inte sett alt. inte kommer att se på ett tag. Första reaktionen är då oftast; Ooo va kul med ett vykort från från X.
Nästa sak man gör är då självklart att droppa allt och läsa brevet oftast med ett leende på läpparna. Medans man läser brevet brukar det ibland bli så att man hör personen i frågas röst läsa upp det som om han/hon satt framför dig och berättade. Medans man läser brevet är det alltid så att man känner en rad känslor; Glädje, saknad, lycka, sorg allting beroende på vad det är brevet handlar om, oftast handlar det ju om glädje över att man har någon sorts kontakt med den här personen som inte är i närheten av en själv. När man läst igenom brevet o lagt ifrån sig de går man runt ett tag med samma glädje känsla som sen går över till någon slags melankolisk känsla och sedan(beroende på omständigheterna) till ren saknad av personen i fråga.

Ungefär såhär känner jag varje dag när jag måste se min fransyska i ett liten lågupplöst fönster på mitt kärnkraftsverk till dator. Först glad sen saknad.
Jag vet inte...

Bara något jag gått och tänkt på den senaste veckan.

Fagerlund vilket deppigt inlägg, nästa blir bättre. Walla!

Se den

Om du inte sett den än, så gör det för guds skull. Bästa Filmen (och då menar jag film och inte komedi) som gjorts på väldigt länge. Sjukt smart, charmig och rolig film.
Jag brukar alltid bli på sådär, bästa filmen jag någonsin sett humör, när jag ser en film som är över förväntan. Men för den här filmen har det liksom inte lagt sig.
Hursomhelst, se den. Grym är ett otillräckligt ord.

Knocked up.

Hejdå hejdåå

Fan det är inte kul o säga hej då till folk man kommit o se som vänner. Det har jag kommit fram till de senaste dagarna. Buu för hej då'n säger jag bara.

Så...vad har hänt annars. Ja just det bilbomber o granater, det är ju bra.
En av wrestlingvärldens populäraste mördade sin 7 åriga son o fru o hängde sen sig själv, också bra.
Allting är grått just nu...
Som tur är har jag min Fransyska i några dagar till och min Billboardsamling (hej Eddie) som tröst.

1982, du är en kung bland bönder (eller adelsmän kanske är bättre eftersom inget år är direkt dåligt), säger den här snubben!
Human league - Don't you want me baby, är en favorit just nu. Dedikerad till alla som lämnar mig i sticket här nereunder.

Nää nu till något completely different:

Vad säger de egentligen i slutet på International players anthem (UgK ft. Outcast)låten när de snackar om Paul Mccartney o allt det där? Jag hör vad de säger men jag hajjar inte vad fan de snackar om. Någon som kan förklara? Något om o plocka upp kattungar o Paul Mccartneys divorce. Bra låt f.ö.

En annan bra låt som jag inte kan sluta lyssna på trots att den är flera månader gammal är ju Nas's Black republicans. Jag har sen jag hörde den första gången tänkt; Fan det här beatet är grymt, det skulle funka svin bra som film musik, kanske i någon episk jättefilm. Pinsamt när man får reda på att det är samplat från Godfather II(hej Wikipedia).
Här går man i filmskola o kan inte ens det...nästan lika bra o packa sina grejer o åka hem för fan, verkar inte som jag har någon koll i alla fall.

Jag saknar makaroner som fagerlund här nere. Det var typ min basföda hemma i Sverige, jag åt alltid makaroner(Kungsörnens ideal makissar, sååå klart!). Min farsa brukade alltid säga att makaroner var hästföda...ingen aning om vad han menade.
I alla fall det här gillar jag och om jag var hemma skulle jag laga det på en gång.
Eftersom jag inte är det tänker jag dela med mig av receptet o hoppas att någon kan laga det o njuta av det här enkla receptet i mitt ställe. Ni får gissa mått o vikt själva.
Varsågoda:

Fräs två krossade vitlöksklyftor i margarin tills de får en gyllenbrunn färg.
Tillsätt valfri köttsort (fläsk är min favvo, men kyckling går lika bra) o låt köttet fräsa bredvid tills även det får en gyllene färg.
Tillsätt 1 tärnad röd paprika o fräs tillsammans med kötet o vitlöken i några minuter på lite lägre värme. Lägg till lite hackad Purjolök o lite soja o blanda ihop se till att blanda ordentligt, låt sen stå i någon minut.
Tillsätt Arlas Chili o paprika creme fraiche(antal beror på hur mycket kött du har, 1 burk/400 gram burkar funka) o blanda ihop.
Tillsätt Sweet chilli o smaka av. Om det smakar för sött så se till o lägg till lite vatten.
Tillsätt lite oxbuljong, blanda o låt sedan puttra i någon minut.
Tillsätt sen lite Sambal Badjak o krydda efter egen smak. Jag brukar köra chili, lite curry(inte alltför mycket) grill krydda och horegano.
Låt puttra på låg värme o smaka av lite då o då.
Servera med Ideal makaroner (al dente) och ett glas kallt vatten direkt från kranen.
Underbart.

Jag hittade min nya vardagsrums lampa i förigår:

Jag fick just världens bästa idé...get it?

Allt för nu.