tisdag, december 25

Ja...tänk om...



God Jul ni som läser det här.

torsdag, november 15

Hos Jonny B.

Inflyttningsferre på Krukmakisch hos Johannes.

Mycket trevligt var det.


Grym spread som Jutilla dödar.




Klappöppning.

6.5 procentig estnisk öl will do that too you.


Martin-26 år gammal.




Husets herre och dam minglar.

DRAMA(v.2?)!




Nästa gång hos Olof för att fira Olofs och min födelsedag 1 December.
Inbjudningar kommer.

måndag, oktober 22

...Oh heeel yeah.

I Fredags var det 6 månader sen jag och min Fransyska vart tillsammans.
Då hon är i Paris och jag i Brisbane så kunde vi inte fira det tillsammans utan vi fick ta och skicka varandra presenter och fira via mail och en stund på Skype.
Tyvärr vart båda våra presenter försenade pga olika skäl.

Idag fick jag dock den första utav mina presenter levererad till mitt rum...



Oh hell yeahh!
24 pack Mr.Pepper(i ny förpackning nonetheless)


Bästa läskeblasken någonsin.

Länge leve Mr Pepper och min tös så klart.


Håll i hatten, snart nio dagar kvar tills jag är hemma igen!!!

måndag, oktober 15

Signor Spilbergo, in the house?

Såå i Onsdags förra veckan var det äntligen dags för den stora inspelningsdagen när vår grupp skulle spela in i skolans tv studio som f.ö ska vara bland de större av sitt slag på Södra jordklotet.

Australienare älskar att säga att det är "the biggest in the southern hemisphere" som om det betyder världens största.
Ungefär som man i Sverige brukar skryta om att man är störst i Norden.
Jaha...ok då.
Grattis?

I alla fall jag har funderat fram och tillbaka på att skriva ett inlägg om dagen i fråga men jag har inte riktigt pallat eftersom ja...jag har bara inte pallat.
Igår berättade jag i alla fall för Per på msn och idag så tänkte jag att jag lika gärna kan klippa in den konversationen här i sin helhet istället med stavfel och msnsvenska i sin underbara...felhet.
Here you go:

esej says:
har jag berättat om studiodagen föresten?
Ricky Briggysson says:

esej says:
jag tänkte skriva ett blogg inlägg om den men jag har inte palalt,
bästa dagen
Ricky Briggysson says:
tell
esej says:
knocked it out of the park så att säga
Har jag sagt något om det tidigare?
Ricky Briggysson says:
nä inget
esej says:
jag har ju den här tv kursen jag pluggar som är en dubbelkurs där jag filmar i tv studio osv
Ricky Briggysson says:
yep
esej says:
i Onsdags hade våran grupp i alla fall den största dagen den här terminen.
det vi filmar på olika ställen är reportagen och i Onsdags filmade vi allt som händer i Studion.
tänk dig ett morgonprogram. Vi filmade i Onsdags allt som händer när värdarna introducerar de olika segmenten och intervjuer i studion osv
Ricky Briggysson says:
i see
esej says:
Jag var regissör så jag hade 20 bitches att hålla reda på
Ricky Briggysson says:
damn, hur gick det?
esej says:
min uppgift var att ta manuset som gjorts av våra producenter som är strictly tv studenter och sen markera upp det så att jag och alla andra visste hur resultatet skulle se ut.
För att göra det måste man veta hur det hela kommer se ut så jag tänkte ut steg för steg hur de tre presetatörerna skulle gå och kolla osv.
sen markerar jag upp det med t.ex Camera 1 Cu on Brett, cut to cam4 Midshot pan from Rachel to Emma osv
Ricky Briggysson says:
shit fett mycket jobb
esej says:
sen så ger jag det normalt till Directors assistenten som skriver ner instruktioner till cameramännen så att de vet vilken turordning deras shots kommer i men eftersom jag inte gjort färdigt det första markup manuset i tid fick jag göra det själv med.
vi började kl8 i studion så jag var i skolan och finskrev och filade på allt vid 6 tiden.
jag somnade 4 dagen innan.
jag satt mest och youtubade då...
i alla fall.
sen kommer man till studion och jag hade fixat allt i tid och jag gav det till min d.a Fredrik från Uppsala och sen var vi igång.
som regissör går man igenom varje scen med presentatörerna så att de vet hur de ska röra sig, vilken kamera de ska kolla in i osv innan man börjar.
sen testkör man för att se hur det ser ut och sen är vi igång med rehearsals och sen tagningar.
vi har inte så mycket tid som man måste köra på så gott det går.
förutom sjukt mycket problem med ljudet första halvan av dagen, bl.a dålig upptagning och en massa booms in shot så gick det grymt bra.
vi har två lärare i kontrollrummet som jag har märkt sen tidigare brukar tendera att ta över inspelningarna från regissören, men icke här inte!
Ricky Briggysson says:
fett!
esej says:
de försökte ett antal gånger men de fick smaka då
Ricky Briggysson says:
you run tehe studio
esej says:
efter ett tag så satt de bara tillbaks och hade kul mer eller mindre
Ricky Briggysson says:
grymt visades det färdiga resultatet nånstans?
esej says:
nä det behöver finslipas i editing studion först och alla segment som vi spelat in utanför studion ska ju läggas in också.
men jag hoppas på att kunna få se bara studio grejen för sig någon gång.
jag kände mig som ett barn i en godibutik hela dagen
Ricky Briggysson says:
gryymt
esej says:
Jag fick t.o.m säga några grejer som jag alltid drömt om att få säga
Ricky Briggysson says:
its a wrap?
esej says:
en gång när jag var på golvet och snackade med en av kameramännen kom en av lärarna ut och sa att det kanske hade varit bättre att använda en annan sorts vinkel.
jag sa nej.
I am the director damn it, I know what I am doing!
Ricky Briggysson says:
abue
Ricky Briggysson says:
haha
esej says:
och så fick jag självklart säga
CUT, PRINT and THAT*S A FUCKING WRRRAP
Ricky Briggysson says:
grymt
Ricky Briggysson says:
applådera ni?
esej says:
självklart.
jag fick många komplimanger av både lararna och de andra,
så jag gick på moln eftråt

Kort och gott: Bästa dagen ever!

I denna stund är det endast 17 dagar 20 timmar kvar tills man är hemma igen, sjukt kul!

tisdag, september 18

Once more with a feeling!


Filmningarna är igång för fullt nu.
Ett utav segmenten vi ska göra är vad man här kallar "voxpops". Jag vet fortfarande inte riktigt vad det är det står för.
Det är ett sådant där manne på gatan segment. Man går ut och får "vanligt" folks åsikter om lite allt möjligt.
Vårat ämne är fashion obsessions och därför frågar vi frågor om det.
Vi hade en presentatör(ambitiös är ett otillräckligt ord) några producenter(varav en har ryggen till kameran) en ljudtjej(att hantera den där boomen är sjukt jobbigt) en kameraman(Fredrik från Karlstad) och the man, the myth, the director excelance, moi.
Normalt ska jag ha en skärm som jag gluttar på och bedömmer om det ser bra ut och hörlurar för att se om det låter bra.
Så var är min skärm?
Var är mina lurar??
VAR ÄR MIN REGISSÖRS STOL MED MITT NAMN PÅ RYGGEN???
Filmer har gått under för mindre...
Hemska förhållanden att jobba under men jag är ett proffs och gjorde det bästa av det hela och det gick bra till slut.

Så det här gör jag lite då och då i alla fall.
Riktigt kul.
På Onsdag har vi en heldag i våran tv studio. Det kommer bli sjukt kul.
Jag ska se om jag inte kan få lite mer bilder tagna då.

En liten fotnot, den där kameran som vi använder till att filma: 450 svenska laxar!!
Hela min treåriga tuition för den där grejen.
Handle with care, minst sagt.

-E, still blowin on that indo, Gamecube Nintendo MAAAIIIIIINEE!

tisdag, september 11

Ey yo!

Länge sen senaste posten nu, men eftersom första tentaperioden närmar sig tänkte jag att jag skulle ta upp en liten iaktagning som jag gjort...

Jag avskyr verkligen när folk som inte kan, ska försöka ta till sig ett lands seder alldeles för fort.
Inte för att det är dåligt eller så men ibland låter det bara för pinsamt, tycker jag i alla fall.
Jag tycker att det är lugnt att bryta osv, men att gå från ny i stan och hoppa över den vanliga allemans svenskan (eller australiska engelskan i mitt fall) till att snacka uppety akademi svenska eller byggarsvenska tycker jag är dumt och för det mesta låter det bara löjligt.

Än en gång vill jag bara påpeka att det är så jag ser på det.

Men man är ju inte perfekt jag själv, jag felar jag med, det är ju inte helt enkelt att undvika att använda vissa uttryck som används sådär sjukt mycket att man efter ett tag bara säger det utan att tänka.
No worries är ett sådant uttryck. Det betyder ungefär coolt, det är lugnt, varför inte...soft. No worries låter likadant vart man än är så det kan jag komma undan med.
Det ord jag har mest problem med är mate. Speciellt på det sättet man säger det här(maijte). Om jag skulle säga det som jag lärt mig det hemma så skulle det ju betyda maka eller make and that does NOT MAKE SENSE(gamla chewbacca försvaret).
Nu till själva poängen med den här lilla ...berättelsen.
När jag lärde mig engelska genom att lyssna på hip hop och kolla på fresh prince, hanging with mr.Cooper och what not så lärde man sig automatiskt att säga...man, efter varje mening. Nu när man är här nere är det meningen att man ska säga mate efter varje mening vilket inte är något större problem när man pratar med polare och så. Men nu har jag börjat jobba på en pub/sportsbar/hotell som en "glassie"(gissa vad jag gör) och där måste man prata med fulla människor över hög musik medans man är stressad.
Vad som händer då är att jag(och det här händer varje gång) alltid blandar mate och man vilket resulterar i att jag säger maijne efter varje mening.
Jag låter som en rutten dirty south hiphop wannabe. Det är hemskt.
Hur mycket jag än försöker händer det varje gång.
Jag skäms.
...
Mja

Det var meningen att det här skulle vara ett inlägg på några meningar men det vart mer än så...
whatever.

Ha just det jag lärde mig en grej nyligen.

Om man hälsar på någon här nere genom att säga allright mate (eller bara allright?), så tar de det lite som en förolämpning.
Här nere betyder det mer är du sjuk till skillnad från resten av världen där det betyder hur är läget.
Kul att få veta det nu efter ett år.
Ännu en film baserad på en Marvel serie. Riktigt lovande trailer med en riktigt lovande skådespelar ensemble. F.ö så är det här superhjälten som Ghostace plockat hälften av sina aliases ifrån(Ironman, Tony Stark) och mer än hälften av alla intron han använt på sina skivor.
Gissa föresten en gång vad de använt för låt till trailern...

Ironman trailer

Mors!

torsdag, augusti 9

I dag i skolan

Jag känner att jag bara måste dela med mig utav min dag.

Ett utav ämnena jag studerar den här terminen heter Multi camera theory and practice.
Outlinen...

Förlåt jag vet inte vad den exakta översättningen för den här termen är, jag försöker inte vara en såndär...Du vet en sån där du vet som kommer hem från 4 veckors jävla språkresa utomlands och snackar Svengelska som om de helt glömt bort deras modersmål för att de beställt lite mat på Mcdonalds och lite öl på engelska. Jag kan inte direkt branch översättningen för ordet men det betyder ungefär vad ämnet går ut på.
Jag ville bara klargöra.

Jag är inte en såndär...walla

Hursomhelst, outlinen för ämnet säger att när du är klar ska du ha en uppskattning för hur det går till när man jobbar i en multikamera studio/situation.
I praktiken innebär det här att man får lära sig bl.a hur jobbar bakom kameran, hur man jobbar i den där lilla studion där folk sitter och säger: go to camera 3, camera 4 move to your right, ni vet rummet med alla monitorer.
Spännande skit utan tvekan.
Men för mig var det dagens ämne som verkligen attraherade mig och fick mig att verkligen känna och se fram emot det här ämnet. Dagens ämne handlade om regissör-skådespelar förhållandet och hur båda jobbar på bästa sätt för att se till att göra bästa möjliga film.
Fagerlund vad jag såg fram emot lektionen vi hade idag och att säga att lektionen inte gjorde mig besviken är en underdrift.
Vi fick besök utav skolans dramastudenter och deras lärare(som jag för övrigt sett i en Australiensisk tv serie i Sverige som heter Secret lives of us). Han gick igenom med oss hur en skådis tänker och vad deras osäkerheter är, vad man ska säga och inte säga osv. Han berättade en hel del intressanta grejer och hur man som regissör måste "tampas" med skådespelare. Jävligt intressanta grejer.
Efter att han gått igenom det tog de fram två av drama studenterna för att repetera en scen framför klassen för att sedan(med hjälp av regissörsläraren) gå igenom steg för steg hur man kan förbättra, justera tone ner, förhöja osv skådespelarnas prestationer för den slutgiltiga tagningens och för filmens skull.
Sjukt intressanta grejer som inte direkt drogs ner av faktumet att skådisarna var väldigt duktiga.
Det hela(repetitionsdelen) pågick i nästan 3 timmar men för mig kändes det som betydligt kortare.
Jag har aldrig känt så här tidigare när det gäller skolan, inte ens sen jag kom hit.
Just den här lektionen fick mig och inse att jag gjort det rätta iom att komma ner hit, den här lektionen fick mina tvivel över mitt val att komma ner hit och i slutändan bli skyldig en hel del pengar pga det att försvinna helt och hållet.
Grymt.
I slutet på lektionen fick vi träffa de 2 skådisar som varje grupp vart tilldelade(7 grupper). Jag kommer agera regissör på en hel del utav segmenten som vi kommer att spela in för vårat slutgilt...

Just det.
Vad vi fått som uppdrag den här terminen är att göra 6-7(per grupp) segment i ämnet global fashion för en lokal-tv kanal här i Brisbane.

...slutgiltiga grej.
Jag kan lätt säga att idag fick jag veta att det finns så sjukt mycket mer till regissörs yrket än vad jag trodde, ska jag vara ärlig så skrämde det mig lite grann.
Bara själva trycket och ansvaret som en regissör måste bära på är sjukt. Men jag måste säga att jag känner att jag ser sjukt fram emot det, sjukt sjukt SJUKT fram emot det.
Fagerlund det är det här jag vill göra, det här är det jag alltid varit menad till att göra.
Jag är där jag ska vara!
Det är en grym känsla att äntligen veta det.

Best belive att jag kommer försöka hitta en basker och en beige pullover till inspelningsdagen.
MEEER KÄNSLA!
Leve Bergman.

Jag kommer hem till Sverige igen 6 November, och visst ser jag fram emot det men tills dess kommer jag knappt tänka på det som det ser ut nu.

Sjukt kul.

Adjö för nu.

söndag, juli 29

Lite betong-grädde



If you don't know, now you now

torsdag, juli 26

Austin/Jag v Mini me/koalan



Austin Powers v Mini Me
1.08 - 1.16 var klippet som rullade om och om igen i mitt huvud.

onsdag, juli 25

Monday Night Footy!

Äntligen fick(pallade) jag gå på rugby marre.
Det var faktist, trots en relativt medioker match(Brisbane torskade med 4) en väldigt trevlig upplevelse.
Arenan funkar som något av en landsarena och var väldigt fin. Den var mäktigare än vad jag hade väntat, nu är jag långt ifrån en veteran av sådana här evenemang. Jag tror att den enda gången som jag varit på sportevenemang innan har varit Sverige-Jamaica på Råsunda(det var förresten första gången jag såg Eddie, när han dansade på hötorget till Wailers klockan 12 på dagen typ) och det var ju inte så himla imponerande.
Suncorp Stadium har plats för 52500 och igår tror jag hälften var där men det var ändå rätt mäktigt.
Jag måste försöka skaffa en Nya Zeeland-Australien biljett nästa gång de kommer...uuacchh...*dregel*


Högra läktaren från våran kortsideplats.

Matchstart!

Kick.

Roligt. Varje gång hemmalaget gjorde en try(touchdown) smällde de först av lite fyrverkerier, satte igång den där jävla let's get it started sången(Black eyed peas) och sedan sprang den här damen ut på en vit springare med en GB-Glace flagga...Nu när jag funderar på det lite mer, var det hela lite surrealistiskt.

Det var allt som allt en rätt bra kväll, ölen var soft och inte alltför dyr och så hade de fish and chips som passar bra till öl och marre.
Tummen upp!

Idag började skolan och jag ser fram emot en termin av relativt mycket arbete vilket betyder många fler inlägg!

Aa just det:

Jag och koalan. Notera leendet på koalan...

Historien bakom det här fotot (för de 2 personerna som inte hört den än) går så här:
Jag var som sagt på det här stället där star attractionen är koalorna. För en liten penning får man hålla en sån här liten rackare i famnen och bli fotograferad tillsammans med.
Jag var där med min fransyska som är en stor fan utav de här...nallebjörns kopiorna, jag var(och är) definitivt inte lika impad av dem.
I alla fall...
När det väl var vår tur fick jag gå fram och skötaren som har hand om modellerna(koalorna) och som var hälften av min storlek som skulle försöka placera koalan i min famn(hon nådde upp precis). Till att börja med morrade koalan lite grann när så att skötaren var tvungen att justera lite på honom.
Efter en stund försökte hon igen...lite mer morrande, ok...
Försök 3: Hon klappar lite på den och placerar sen honom på min händer och för honom mot min famn, jag kan höra hur den här lilla rasistdivan fortfarande morrar...

-Jag vill bara säga, innan historien fortsätter här, att just den här koalans modellskift började precis innan jag och min tös hamnade längst fram i kön. Han hade egentligen ingen jävla anledningen att uppföra sig på det här viset, han hade precis börjat!
Det enda den här snubben gör är att äta eucalyptus hela dagen(som han får ditfluget från de bästa ställena i Australien) och sova. Lite då och då får de jobba lite på sådana här "photo shoots" i några minuter...

I alla fall:

(forts.)
Efter några sekunder i min famn slutar han morra och slapnar av.
Soft tänkte jag, han har vant sig vid mig...
Precis innan blixten från fotografens kamera lös till kände jag något i min hand som inte var där innan...just det, han hade björnat i min hand.
När Austin Powers träffar Mini Me för första gången i tvåan så börjar de slåss. I fighten spottar Mini me Austin i ansiktet vilket leder till att Austin slänger Mini me rakt in (huvud först) in i en stålpelare(se nästa inlägg). Den där scenen kördes på repeat i mitt huvud medans jag kände lorven i min hand och lillskiten i min barm. Som tur är(för hans skull) komm skötaren och tog honom ifrån mig.
Jag stirrade lite på honom och sen när på en liten gulsvart lorv som han hade placerat lite fint i min hand. Som tur är luktade det inte illa, bara starkt(de äter ju bara eucalyptus), men det var rätt svårt att få bort. Lite som olja.

Jag kan rättmättigt inte säga det här om alla koalor på stället men just den här snuvven var smuts. Riktig diva.

Holla

tisdag, juli 24

Lata djur

För att ta bort udden från senaste emo inlägget tänkte jag dela med mig av något som alltid är kul:

Djur.

I det här fallet lata djur. Jag lovar att 90% av djuren sov eller gäspade konstant.


All y'all look the same to me.

Kungen av alla djuren i Australien(enligt mig i alla fall). The wombat. Som en stor nallebjörn med klor. Ett sånt där djur man vill ha hemma, kolla bara på lillshunnen som sover i den ihåliga stubben. Såå gullig.


Enligt den här skylten bits wombats, och när jag frågade en utav skötarna om jag fick klappa en utav dem sa han skarpt: Nej! De bits. Det var hemskt, jag har alltid velat ha och klappa en wombat, ända sen de visade wombats på tcc.
Aja tänkte jag, man fick i alla fall se dem.
Några dagar senare överhörde jag en liten flicka säga till hennes farsa eller något att hon fått klappa wombats när hon varit på zoo någonstans...Jag tappade hakan och har inte slutat gråta sen dess.

En känguru.

Så här ser de ut när de sitter och softar.
Om det någonsin funnits en anledning till att skaffa svans, så är det här den.

En tupplur bland kängururna. Bilden vart inte lika cool som den skulle eftersom man inte ser att jag är omringad av dem på båda sidorna, men ni hajar vad jag försöker visa.

Min fransyska.
Notera hur långa(höga) kängurur blir när de står på bakbenen.
Över 2 jävla meter!!

Våran adopterade emu(Hussein, efter Saddam). Bästa snuvven i parken, han åt allt vi gav honom och var väldigt vänlig och väluppfostrad. Bra folk helt enkelt, fast fågel, lite mindre enkelt. Eller något.

En vit dingo

Lite ödlor.

Now I reckon you folks don' seen all there is too see round here...na' y'all best scoot home before them caayotes star' hunin.
Y'all come back now y'hear!


Ps. Rolig grej. I butiken där man hämtade upp sina koalaporträtt (som jag kommer lägga upp här senare) hade de bilder på en massa kändisar som besökt stället och tagit egna foton med koalorna. Fergie, Janet Jackson osv. Där uppe fanns också en bild på en grupp av 2 svarta manliga hip hopare som stod runt en tjej och under där namnen var stod det G-unit. Roliga var att det inte var någon endaste G-unit medlem med på fotot, men ändå stod de där uppe bland kändis fotona. Tydligen några shajsters som lyckats lura någon att de var G-unit medlemmar, och därmed antagligen fått posera gratis med koalor. Rooligt.

EMO!

Aaa vafan det här med skype och webcam och hela det tjafset är ju för fagerlund en välsignelse samtidigt som det är en förbannelse.
För över en vecka sen åkte min Fransyska hem(till Frankrike...duh!). Det första jag gjorde när hon åkt var att införskaffa en webcam tillsammans med en tillhörande mic/hörlurskombo för att, ja nu när hon är borta kanske jag kan stilla min saknad genom att tala med henne över internet samtidigt som jag ser henne. Naiv som man är tror man ju att det ska få tiden att gå lite fortare...att det faktum att jag kan se henne kommer göra saknade lite lättare att uthärda.

Nu blir det ju inte riktigt så.

Vad man får istället är en förlängd "brev effekt"(ett uttryck jag myntat själv vill jag tillägga)
Vad är då denna sk breveffekt kan du fråga dig?
Tänk dig det här scenariot(ersätt man med jag):

Tänk dig att du går runt där hemma och plötsligt dimper det ner ett brev, eller vykort i din brevlåda från någon du inte sett alt. inte kommer att se på ett tag. Första reaktionen är då oftast; Ooo va kul med ett vykort från från X.
Nästa sak man gör är då självklart att droppa allt och läsa brevet oftast med ett leende på läpparna. Medans man läser brevet brukar det ibland bli så att man hör personen i frågas röst läsa upp det som om han/hon satt framför dig och berättade. Medans man läser brevet är det alltid så att man känner en rad känslor; Glädje, saknad, lycka, sorg allting beroende på vad det är brevet handlar om, oftast handlar det ju om glädje över att man har någon sorts kontakt med den här personen som inte är i närheten av en själv. När man läst igenom brevet o lagt ifrån sig de går man runt ett tag med samma glädje känsla som sen går över till någon slags melankolisk känsla och sedan(beroende på omständigheterna) till ren saknad av personen i fråga.

Ungefär såhär känner jag varje dag när jag måste se min fransyska i ett liten lågupplöst fönster på mitt kärnkraftsverk till dator. Först glad sen saknad.
Jag vet inte...

Bara något jag gått och tänkt på den senaste veckan.

Fagerlund vilket deppigt inlägg, nästa blir bättre. Walla!

söndag, juli 8

Se den


Om du inte sett den än, så gör det för guds skull. Bästa Filmen (och då menar jag film och inte komedi) som gjorts på väldigt länge. Sjukt smart, charmig och rolig film.
Jag brukar alltid bli på sådär, bästa filmen jag någonsin sett humör, när jag ser en film som är över förväntan. Men för den här filmen har det liksom inte lagt sig.
Hursomhelst, se den. Grym är ett otillräckligt ord.

Knocked up.

söndag, juli 1

Hejdå hejdåå

Fan det är inte kul o säga hej då till folk man kommit o se som vänner. Det har jag kommit fram till de senaste dagarna. Buu för hej då'n säger jag bara.

Så...vad har hänt annars. Ja just det bilbomber o granater, det är ju bra.
En av wrestlingvärldens populäraste mördade sin 7 åriga son o fru o hängde sen sig själv, också bra.
Allting är grått just nu...
Som tur är har jag min Fransyska i några dagar till och min Billboardsamling (hej Eddie) som tröst.

1982, du är en kung bland bönder (eller adelsmän kanske är bättre eftersom inget år är direkt dåligt), säger den här snubben!
Human league - Don't you want me baby, är en favorit just nu. Dedikerad till alla som lämnar mig i sticket här nereunder.

Nää nu till något completely different:

Vad säger de egentligen i slutet på International players anthem (UgK ft. Outcast)låten när de snackar om Paul Mccartney o allt det där? Jag hör vad de säger men jag hajjar inte vad fan de snackar om. Någon som kan förklara? Något om o plocka upp kattungar o Paul Mccartneys divorce. Bra låt f.ö.

En annan bra låt som jag inte kan sluta lyssna på trots att den är flera månader gammal är ju Nas's Black republicans. Jag har sen jag hörde den första gången tänkt; Fan det här beatet är grymt, det skulle funka svin bra som film musik, kanske i någon episk jättefilm. Pinsamt när man får reda på att det är samplat från Godfather II(hej Wikipedia).
Här går man i filmskola o kan inte ens det...nästan lika bra o packa sina grejer o åka hem för fan, verkar inte som jag har någon koll i alla fall.

Jag saknar makaroner som fagerlund här nere. Det var typ min basföda hemma i Sverige, jag åt alltid makaroner(Kungsörnens ideal makissar, sååå klart!). Min farsa brukade alltid säga att makaroner var hästföda...ingen aning om vad han menade.
I alla fall det här gillar jag och om jag var hemma skulle jag laga det på en gång.
Eftersom jag inte är det tänker jag dela med mig av receptet o hoppas att någon kan laga det o njuta av det här enkla receptet i mitt ställe. Ni får gissa mått o vikt själva.
Varsågoda:

Fräs två krossade vitlöksklyftor i margarin tills de får en gyllenbrunn färg.
Tillsätt valfri köttsort (fläsk är min favvo, men kyckling går lika bra) o låt köttet fräsa bredvid tills även det får en gyllene färg.
Tillsätt 1 tärnad röd paprika o fräs tillsammans med kötet o vitlöken i några minuter på lite lägre värme. Lägg till lite hackad Purjolök o lite soja o blanda ihop se till att blanda ordentligt, låt sen stå i någon minut.
Tillsätt Arlas Chili o paprika creme fraiche(antal beror på hur mycket kött du har, 1 burk/400 gram burkar funka) o blanda ihop.
Tillsätt Sweet chilli o smaka av. Om det smakar för sött så se till o lägg till lite vatten.
Tillsätt lite oxbuljong, blanda o låt sedan puttra i någon minut.
Tillsätt sen lite Sambal Badjak o krydda efter egen smak. Jag brukar köra chili, lite curry(inte alltför mycket) grill krydda och horegano.
Låt puttra på låg värme o smaka av lite då o då.
Servera med Ideal makaroner (al dente) och ett glas kallt vatten direkt från kranen.
Underbart.

Jag hittade min nya vardagsrums lampa i förigår:

Jag fick just världens bästa idé...get it?

Allt för nu.


torsdag, juni 21

DU ÄR DOWNUNDER!!

Till de som funderar på o komma ner hit:

Det här är bilder som är tagna från våran tredje dag på våran 4 dagars bilresa i Nordöstra Australien. Notera hur naturen växlar som fagerlind.
Det här är taget under en sträcka på jag vet inte hur långt, ungefär 5-6 timmar mellan första bild o sista.
Sjukt.

När vi kom till den här camping platsen, runt 02.00 på natten, var det bäcksvart o vi hade just varit ute på en jättelång biltur så jag hade ingen aning om vart jag var eller hur det såg ut runt omkring. När jag vaknade(väcktes till ljudet av hundratals Kakaduor, som är världens mest högljuda fåglar om jag inte missminner mig) o klev ut ur tältet trodde jag jag vaknat upp nånstans i Norrland. Flummigt.

Några mil ifrån Norrland hittar man det här sjukt coola trädet. Om du tror att det coolaste med trädet är hur det ser ut så borde du ta reda på hur det egentligen går till när ett sånt här träd föds...
Antingen det eller så är det bara o kolla in nästa bild som är tagen speciellt för dig, min läsare.

Om inte det här är fascinerande vet jag fagerlund inte vad som är!

Typ 20 minuter senare med bil+ en liten promenix kommer man till det här. Om det känns som om mina kumpaner på bilden inte är sådär jävla imponerade kan det bero på att det här är kanske femte vattenfallet vi sett sen vi vaknade, och då var väl klockan kanske inte mer än 12-13. Så här på efterhand måste jag nog säga att det ändå var ett av de grymmare vattenfallen.

Jag skojar inte, fem minuter efter det senaste vattenfallet är man plötsligt i Irland.

Det här var näst sista hållplatsen för dagen. Det fanns en väldigt fin historia om en Abouriginie flicka som vart kär o galen o kastade sig ner i vattnet med en massa stora stenar för att hon vart ledsen eller nåt, som jag inte pallar berätta. Lång historia kort: Det ligger en massa sjukt stora stenar i vattnet därav har stället blivit känt som Boulders (jättestora stenar) helt enkelt. Grymt vackert. Ligger ung. en timme ifrån Irland.

Lite andra grejer jag såg på min resa som kanske inte är lika vackra men desto mer fascinerande:

Ni vet det där fikonträdet, ja det där trädet är ju som sagt rätt unikt, så de hade byggt den här rundgången så att man som bäst kanske stod ca 7-8 meter ifrån trädet och tur var ju det när trädet vaktades av den här shoonen:

Lätt från min armbåge till min handled i längd(o jag har fagerlund långa armar). Se det så här: man kunde se spindelnätet som den här rackarn vävde från tio meter bort, no joke.
Någonstans vet jag att Larre just nu bokar biljetten ner hit enbart baserat på den här bilden.

De flesta stränder har de här skyltarna uppställda lite här o var för att varna folk från o bada på stränderna( det här är stränder som ligger nära regnskogen och sankmarker osv.). Tyvärr så hade batteriet på min kamera dött när vi gick förbi en sån här skylt lite senare o någon (antagligen en parkranger av nån sort) hade satt upp en ny skylt där det stod typ:
Varning för emuer. Det finns en eller flera emuer i området som har för vana o gå fram till folk som om de vore tama o lekfulla o som efter en stunds nyfiket sniffande o lekande har attackerat de ont anande människorna o sedan flytt inåt skogen. Var väldigt försiktiga.
Sjukt kul. Sjukt synd att batteriet var dött bara.

På samma strand som jag såg den där varningsskylten:

Ärligt...den här grejen hade vita handavtryck över hela sig o såg ut som en djävul framifrån.
De skrattade åt mig när jag sa att vi borde bränna ner den till jorden. De skrattade när jag sa att den var ond...en dag kommer vi alla lyda under den här grenen...

O så till det bästa av allt.
Det som fick mig o skratta, gråta, älska och hata o erfara alla känslor där emellan, för det här landet.
När vi var på väg tillbaka till Norrland(där vi campade) efter ännu en fin rundresa, för o sova, kände vi för o fixa lite käk o dricka på vägen istället för o sätta igång stormköket när vi kom fram. Så vi drog en MickieDees (Mackers på Asstralian) o efter det åkte vi runt för o leta lite alkohol för kvällen...vi hittade det här:

En fucking DRIVE IN BOTTLE SHOP!
Vilket geni kom på den här iden egentligen.
Sjukt kul och skrämmande samtidigt.
Jag skrattade mig till sömns den här natten...



...jag var full på drive-in öl.
Bra skit, Walla!

onsdag, juni 20

Doing whatever a spider can...

Sådär tio dagar efter det senaste inlägget, 3 avslutade kurser och lite välbehövlig vila (aka. serieläsning och annat fint) är det då dags o äntligen uppdatera den här mamman.
Ja va kul tänker väl alla mina fans, då kanske vi äntligen får se romcom inlägget som du lovat eller varför inte den där exposen in i "skithusläsningens" mörka vrår som du hintat om...och mitt svar på det är att jag inte pallat, helt enkelt. Jag menar med det här inte alls att det inte kommer, bara att det kommer en annan gång.
Nä det här blir ännu ett sånt där inlägg utan omedelbart syfte, där jag bara snackar på lite om sånt som jag känner för o säga för tillfället.

För några dagar sen såg jag Oceans 13, den var bra.
Bättre än tvåan och kanske även ettan vilket är en bedrift i sig. Allting var sjukt snyggt o alla var jävligt coola. En liten cameo(väldigt liten) av en utav mina favvo skådisar gjorde inte filmen sämre heller.
Al Pacinos insats var helt ok, lite nedstämd men ändå ok. Nu väntar man med stor förväntan på att han o De Niros nästa film kommer bli grym. Den här gången sägs det att de kommer dela mer plats på på skärmen tillsammans än vad de gjorde första gången i Heat, där all hajp visade sig vara värt typ 3 minuter sammanlagt.


Paris Hilton is in jail. Inte riktigt mitt area of expertise men jag gillade Conan's reaktion, eller rättare sagt hans publiks...but then again, finns det något som Conan gör dåligt?
Svar: Nej!
Bäst helt enkelt.

Varför läser inte mer människor serier för? Är det för att det uppfattas som ett barnsligt eller för att det är skräpkultur? Vem beslutar egentligen vad som är skräp och vad som är finkultur?
Beror det på vilka som tar del i kulturen, alltså vilka som är fansen i brist på bättre ord. Är det kanske hur mainstream det är? Ju mer mainstream desto mindre fint?
I vilket fall som helst jag älskar serier, har alltid gjort, kommer alltid göra.
Jag skrev mitt specialarbete i gymnasiet om serier (fick vg av Sven Arner R.I.P).
Jag har aldrig hajjat varför man dömt bort mediet såpass att det anses vara så tabu att läsa det. Läser man serier är man på något sätt fortfarande ett barn, inte riktigt vuxen än.
Till det vill jag säga BAH! HUMBUG!
Grafiska noveller (eller serietidningar som de lite felaktigt kallas) är inte bara Bamse o Piff bomm Bang, visst finns det sånt som är för barn o sånt som är lite åt den skumma sidan men vilket medium har inte det.
Ska man börja dömma hela mediet baserat på en del av det så kan man lika gärna säga att...jag kollar inte på tv längre, när jag var yngre såg jag ett program som hette Jenny Jones o de va så ruttet att jag aldrig kollar på tv längre...eller nåt.
Min poäng är, nästa gång någon av er råkar se en grafisk novel eller serietidning, ta upp den o bläddra igenom den som ni skulle vilken "vanlig" bok som helst, vem vet ni kanske hittar något som är för er.
Lite nybörjar rekommendationer:

Watchmen av Alan Moore och Dave Gibbons: Av många ansedd vara världens bästa. Sjukt smart sjukt underhållande och bättre än de flesta böcker som handlar om samma ämne. Skriven av världens bäste serieförfattare. Samma man som ligger bakom bl.a V for Vendetta.
Kommer till en bio nära dig till nästa år förhoppningsvis.

Maus av Art Spigelman: Fick en Special Pulitzer när den släpptes. Handlar om författarens pappas berättelser om livet i ett Polen som precis är på väg o bli inblandat i det som kommer bli andra världskriget. Väldigt gripande o högt rekommenderad för alla åldrar o smaker.

Preacher av Garth Ennis och Steve Dillon: Om en präst som förlorat vägen o en natt blir besatt av en varelse som är en blandning av demon och ängel som rymt från himmlen. När prästen blir besatt av varelsen får han utan o veta om det kraften att få vem som helst o göra vad som helst(guds ord kallar dem det). Han får kort därefter veta att Gud lämnade sin tron kort efter att han skapade jorden o har inte synts till sen dess, det här gör honom förbannad o han beslutar sig för o leta upp Gud o spöa honom för att han lämnat sitt ansvar o för att jorden är den skithög den är idag.
Med sig har han sin f.d flickvän och en irländsk vampyr, som också är alkolist. Mycket skoj hittar de på, på vägen.
Om Gudarna vill så kommer den här serien som en tv-serie inom ett år eller så, producerad av inget mindre än...du gissade de: H-B-O! Kan knappt hålla mig.

Alla finns i din bibla eller lite här o var, skäms inte.

Slutligen vill jag dela med mig utav en film som jag såg för inte så länge sen som fick mig...
Den är så gullig så att man får krupp, jag skiter i vad alla säger, jag gillar gulligt och jag står för det.


ÅÅååååhhh.

HOLLA BACK !!

Ps. Jag har märkt att jag inte är så bra på o skriva. Om det är någon som känner att det finns någonting speciellt i min text som de känner är väldigt fel(stavning, meningsbyggnad... SÄRSKRIVNING) vill jag jättegärna att ni talar om det. Skäms inte, jag ser det som en personlig favör.

söndag, juni 10

Muzzak

Medans jag håller på o försöka sätta ihop nästa inlägg, tänkte jag lägga upp lite muzzak för de tusentals som tycker att det tar för lång tid mellan inlägg.
Det här är musikvideos jag alltid kollar på när jag känner för o slappna av, komma på bättre humör, komma in i partystämning eller när jag vill ha inspiration.
Braaa Skit !


Devo - Whip it

Finns det något dåligt med den här videon eller den här låten?
I don't think so!

Jag trodde först när jag hörde Peter Griffin (Family Guy) sjunga Rock Lobster ,för hans polare som just förlorat sin fru, att han bara överdrev nån reklamfilm som han hade sett.
Men icke.
Jag sökte rock lobster på youtube o fick upp den här videon.


B-52's - Rock Lobster

Två väldigt roliga musikvideos som brukar få mig på bättre humör, från mig till er alla.

lördag, juni 9

Not without my Mr Pepper

So I'm out walking my dog - right
When suddenly - right
I see this chick - right
and then - right
she turns around - right

Vad är den Svenska motsvarigheten till folk som pratar på det här sättet?

I alla fall. Jag har flera ggr berättat för folk (jag har även skrivit det i bloggen) hur mycket jag gillar Dr. Pepper och hur jobbigt det är att jag inte kan hitta det här.
I alla fall härom dagen fick jag mongo krupp av abstinensen o jag tog tag i det hela.
Det började med att jag surfade alla Australiensiska sidor jag kunde hitta som hade orde Dr Pepper i sig. Ingen lycka alls faktist.
De flesta kanske skulle ge upp där...men inte jag.
Jag är Skytte för fan.
Jag satt o funderade ett tag o sen kom jag på det. Chinatown!
Just det, Brisbane har ett Chinatown inte alls långt ifrån där jag bor.
Chinatown har en massa såna där import butiker där de importerar saker som är populära i Kinesien (ni vet hajfenor skuma lukter, Gremlins o sånt där skumt skit) så jag tänkte kanske det finns Dr.Pepper där. Dessutom är Koreaner o Japaner tokgalna warcraft spelare, jag svär det går typ 1 intenetcafe per person i Chinatown och eftersom de flesta kineser(se; östasiater) oftast hänger i Chinatown tänkte jag att de måste ha Jolt där, och som alla vet; Där det finns Jolt finns det Dr Pepper.
Min plan var waterproof.

En liten sak jag funderat över bara, varför heter Chinatown, Chinatown? Chinatown borde egentligen heta Asiatown för det är ju inte bara kina resturanger o kineser som bor där.
Lite raciallist hur man än vänder o vrider på det.
Tänk om man skulle börja kalla Fittja för Turktown bara för att det finns väldigt mycket turkar där.
Jag undrar om det är likadant i alla Chinatowns utanför Ostasien, eller om det faktist finns Chinatowns där majoriteten är kineser.
I Big Trouble in little China (utspelas i San Francisco's Chinatown)verkade majoriteten vara kineser...

but I digress from my point:
Jag gav mig ut på jakt o tog med mig kameran för o dokumentera lite.


De är måna om o informera allmänheten om att det här är Chinatown.
Case in point: Den lilla skylten på bilden.
Förövrigt är det inte så vanligt med Asiater o paraplyn på dagarna här som jag trodde.
Jag hade för mig att alla skydde solen som pesten.
Inte sant.

Inte så mycket hajp här just nu men annars brukar det vara full rulljans.

Så här ser allting ut i Kina, därför ser det ut så här i Chinatown också.

Chinatown - öppet 24 hours a day

If you don't know, now you know!

Efter timmar av jakt i alla möjliga sorters butiker kom jag fram till att det tydligen inte är populärt med Dr.Pepper i Kinesien. Sugigt.

Aja, jag drar hem o ser att jag har ett meddelande på msn från min fransyska.

En länk

Best belive att när studiemedlet kommer beställer jag him tio såna här!
Tror du mig inte?
Fortsätt följ blogg uppdateringarna bara, and you'll see!!!